Asbest är ett samlingsnamn på flera mineraler som finns i naturen. Den dominerande asbestsorten är krysotil (vit asbest). Asbest har använts sedan en lång tid tillbaka på grund av materialets värdefulla tekniska egenskaper. Asbest har hög mekanisk hållfasthet och smidighet, hög termisk beständighet, som innebär att det tål höga temperaturer, god ljud- och värmeisolerande förmåga samt hög kemisk beständighet, som innebär att det har hög tålighet mot kemikalier.

När man bearbetar eller river ner material som innehåller asbest frigörs en stor mängd asbestfibrer som svävar i luften under mycket lång tid eftersom fibrerna är mycket lätta och tunna. Det är farligt att andas in asbestfibrer eftersom fibrerna kan orsaka flera allvarliga lungsjukdomar som till exempel cancer. Den vanligaste cancerformen är mesoteliom, som är en mycket allvarlig tumörform, och varje år dör ett hundratal personer i Sverige på grund av mesoteliom.

Asbest är förbjudet, men asbest har tidigare till exempel använts:

• som brandskydd i stålkonstruktioner, ventilationsanläggningar och soprum 
• som värmeisolering i rör och värmepannor 
• som bullerdämpning och armering i skivor, kanaler och golvplattor
• i underskikt till plastmattor
• i fix och fog till kakel
• i färger och plaster.

  (Urklipp från Arbetsmiljöverket)